Vår historia

Vår historia

Den här historiken är tidigare publicerad i boken ”Folkets Hus och Folkets Park i Jönköpings kommun”. För dig som vill veta mer om huset och föreningen finns dessutom jubileumsskrifterna Norrahammars Folkets Hus-förening 50 år, 80 år och 90 år.

 

22 november 1908

22 november 1908 föddes Norrahammars Folkets Hus-förening vid ett möte i Föreningshuset.

 

Bildandet hade föregåtts av en het debatt i arbetarekommunen två år tidigare. Beslutet vann med 15 röster mot 14. Gjutaren och nämndemannen JA Lindskog utsågs till ordförande i den första styrelsen, folkskolläraren H Lindahl till sekreterare och handelsföreståndaren Albert Johansson till kassör. Övriga i styrelsen var Janne Ståhlberg (som väckte tanken om ett folkets hus), Johan Johnsson, smeden Aug. Skog och järnarbetaren C A Kvist.

 

2007 var det 80 år sedan det pampiga Folkets Hus byggdes i brukssamhället vid den då så betydelsefulla Tabergsån – och 2008 fyllde Byggnadsföreningen Folkets Hus i Norrahammar u p a 100 år.

 

Sigurd Lindgren, Lennart Leijon och Göran Karlsson har i tre jubileumsskrifter berättat historien om de första 90 åren i föreningens historia. Stoffet till denna berättelse är hämtat ur dessa skrifter.

 

Nyårsafton 1909

När föreningen bildades 1908 hade arbetarrörelse, fackföreningar och andra organisationer redan ett hus att samlas i för möten, dansaftnar, basarer, teater och föredrag.

 

Föreningshuset, som invigts 2 december 1894, hade bekostats av den radikale och frisinnade brukspatronen J W Spånberg. Det fanns ändå en stark önskan om ett eget hus för att kunna ordna större tillställningar än som kunde rymmas i Föreningshuset, som bara hade ett rum.

 

På självaste nyårsaftonen 1909 tecknades andelsbevis nummer 1 av filaren Carl Gustav Sten till ett pris av tio kronor.

 

Två år efter bildandet av föreningen enades man om en tomt, efter att ha förkastat åtta tidigare förslag. Tyvärr sa markägaren, bruket, nej. Styrelsen resignerade, lät ärendet vila och skyndade istället på andelsteckningen så att kapitalet skulle växa under tiden.

 

På styrelsemötet i oktober 1911 kunde Janne Ståhlberg och Johan Johnsson meddela att nu hade bruksägare C E B Spånberg gett med sig och lovat att sälja tomten till ”för oss någorlunda antagligt pris”. Men han ändrade sig och skänkte istället tomten till Norrahammars arbetare – även om det står en krona i köpebrevet.

 

Besvärlig tomt

Den så kallade Bruakullstomten låg centralt och lite högre än vägen. Den var belamrad med allsköns bråte; uthus, källare, svinhus och annat. Dessutom var den ojämn och bestod mest av sand och berg.

 

Det krävdes alltså mycket arbete innan det ens gick att tänka på att börja bygga. Fler tecknade andelar och 1911 var kassabehållningen 1 016 kronor. Styrelsen kämpade på med muntrationsaftnar i föreningshuset, uppmaningar, fester i parken och några bioföreställningar för att öka kapitalet.

 

I april 1913 började det frivilliga planerings- och schaktningsarbetet. 80 personer arbetade sammanlagt 1 100 timmar. Ersättningen, 30 öre i timmen, omvandlades till andelar.

Periodvis dalade intresset till noll, men tiderna var svåra och det var brist på livsmedel. 1918 förstärkte förre brukspatronen C E B Spånberg byggfonden med 6 000 kronor. 1921 ville styrelsen byta tomten, men istället ökade bruksstyrelsen ut den befintliga fram till Egnahemsvägen. Ekonomin var god och året efter började planerna konkretiseras och det var inga blygsamma visioner! Ritningar togs fram, anbud togs in, men det blev för dyrt och styrelsen avvaktade.

 

En ståtlig byggnad

Årsmötet 1925 var enigt om att en lösning ovillkorligen måste fram. På Janne Ståhlbergs förslag anlitades arkitekten Oskar Öberg från Jönköping. Han ritade ett billigare hus. Det fanns drygt 70 000 i kassan och lägsta anbudet låg på drygt 120 000 kronor från Huskvarnaföretaget Johansson & Ohlsson. Bygget satte igång i februari året efter och föreningen lånade det som fattades till hus och inredning.

 

Det var inget hus som smögs in, det tronade stolt och skämdes inte för sig. Stora salar, läktare, expeditioner, kök och vaktmästarebostad rymdes inom dess väggar. 500 personer fick rum i A-salen och B-salen rymde 200.

 

Sigurd Lindgren skriver så här i 50-årshistoriken: ”Den byggnad som växte fram i tegel och cement omedelbart söder om Norrahammars Bruk, är onekligen något av en borg. Hela längden är 38 meter och största bredden 19 meter. Den 15 meter höga västfasaden med huvudingången företer drag ur gotik och renässans och gör ett imponerande intryck.”

På den tiden måste huset ha tett sig otroligt stort. Det ser inte mindre ut idag, även om samhällsbilden förändrats.

 

Storstilad invigning

Trettondagen 1927 invigdes så huset med ett storstilat program, gäster, stor publik och huset visade från källare till vind. Skoglundska orkestern från Jönköping inledde med ”Mendelsohns Bröllopsmarsch ur en Midsommarnattsdröm” och C A Kvist, ordförande 1919–1943, talade om de svårigheter som trotsats på vägen mot ett eget hus.

 

Redaktör Gunnar Lundberg höll festtalet och han avslutade det med att uppmana de unga att förvalta det stora arv som den snart försvinnande generationen lämnade åt dem. Han utbringade ett fyrfaldigt leve för det mål som borde ha sin boning i detta tempel: ”En friboren, måttfull arbetarekultur!”

Någon månad senare invigdes teatern då Knut Lindroths sällskap gav Ibsens ”Per Gynt”.

 

Elektrikern Bernhard och Göta Johansson från Jönköping flyttade in i vaktmästarebostaden (och stannade i 30 år!). Vaktmästaren fick bostad med värme och ljus och en månadslön om 55 kronor. För den summan skulle paret sköta huset med alla dess möten och tillställningar sena kvällar, snöskottning, bokföring, eldning, och samtidigt agera ordningsvakt och reparatör.

 

Smolk i glädjen

Redan första månaden ägde 36 möten rum och månaden efter det dubbla. Bio, föreläsningar, konserter, teaterföreställningar, fackföreningar, nykterhetsorganisationer, folkdansare, arbetarekommunen och kvinnoklubben fyllde huset. Det använde också som ”medborgarhus” där ärenden av ”allmänna samhällsärenden” behandlades.

 

Nyårsafton 1927 uppförde ”amatörerna i Norrahammar” en uppskattad och välbesökt nyårsrevy som blev tradition i många år framöver.

 

Styrelsen arbetade febrilt under de här åren, både före och efter bygget. Flera ingick också i parkutskottet. Det var nu inte bara glädje med det nya huset. Ganska snart upptäcktes brister. Bland annat hade det uppstått sättningar i byggnadens nordvästra del som huset tyvärr fått dras med under alla år, trots förstärkningar. Akustiken i stora salen vållade irritation och 1939 fick arkitekt G Pauli uppdraget att försköna och förbättra. Ryggåstaket försågs med innertak och scenöppningens vackra påfågelmotiv ersattes med en kvadratisk öppning.

 

Bion

Bion kom tidigt till Norrahammar, från början visades filmerna i föreningshuset. Allan Pettersson från Norrahammar startade egen biografrörelse och började visa film i Folkets Hus. Det fanns de som tyckte att föreningen borde sköta den verksamheten själv. Saken undersöktes, för- och nackdelar vägdes mot varandra, styrelsemajoriteten var för egen biograf, men på årsmötet 1942 segrade sekreterarens förslag till avslag. Det ledde till att styrelsen vägrade kvarstå vid årsmötet 1942, som fick ajourneras.

 

Emellertid blev det som styrelsen ville. Folkbiografen hade premiär 5 augusti 1943 med två nyinköpta biografmaskiner och 500 biografstolar. John Engstrand och Sigurd Nordberg anställdes som maskinister och Simon Persson som biografföreståndare.

Det gick inte riktigt så bra i början som man hoppats. Ljudet var dåligt och inkomsterna mindre än beräknat. Men sedan gick det bättre. Biografen moderniserades under 1950-talet och fick fler besökare. I slutet av årtiondet visades sju föreställningar i veckan.

 

Biografen i Folkets Hus betydde mycket för kulturen i samhället. I samband med ombyggnaden på 1980-talet fick den planerade biograflokalen tyvärr prutas bort. Sista året, 1982, kördes 90 filmer.

 

Dansernas hus

Dansen har haft en given plats i Folkets Hus. Bland annat var balerna i stora salen på 1930-talet kända vida omkring och busslaster med ungdomar kom från Jönköping.

 

De gav goda inkomster och styrelsen höll hårt på att de skulle drivas i egen regi. 1938, minns Göran Karlsson i sin historik, lyckades dock SSU få ”köpa en bal” till ett stort kamratmöte som krävde stora utrymmen. Efter en hetsig debatt på ett styrelsemöte blev det till sist ja. 800 ungdomar kom och Ragnar Jändels festspel blev en succé.

 

I slutet av 1960-talet återupprättades ryktet som dansställe. Regnbågen i källarplanet blev en modern danssalong och Verdandis danser lockade fullt hus. Luften i källarlokalen var lika varm och svår att hålla frisk som när brottarna tog sina smidjebälten andra kvällar i veckan.

 

Från 1970-talet dansades det åter i stora salen i dansföreningens och Finska föreningens regi. På 1980-talet flyttade dansen ned i nya Regnbågen. En period var diskoteksdanserna minst lika populära som de gamla balerna, det kunde komma 500 ungdomar från hela kommunen till Norrahammar. De som hållit ut längst är folkdansarna, pensionärerna och Finska föreningen.

 

Det första folkrörelsearkivet

1950 ställdes ett särskilt rum iordning i källarvåningen som det första Folkrörelsernas Arkiv i Småland. Här samlades organisationernas handlingar av olika slag, liksom en del privata arkiv som är av intresse för bygdens historia. Samlingarna vårdades av pionjären Sigurd Lindgren.

 

22 november 1958, på dagen 50 år efter bildandet, firade föreningen med en ”ansenlig fest”. Norrahammars musikkår underhöll, Manskören sjöng, gåvor överlämnades, många vackra tal hölls till jubilarens lov och ordföranden Tobias Gustavsson (1943–1960) hoppades att det goda samarbetet med föreningarna skulle fortsätta.

 

I slutet av årtiondet var barnkullarna stora, skolorna för små och ett antal barn fick lära sig ABC i en tillfällig skolsal i Folkets Hus.

Med 1960-talets inträde fick föreningen en ny ordförande; folkparksordföranden Gunnar Djerv. Han började med att kavla upp skjortärmarna, föreningarna hade minskat sina möten i huset och hyresinkomsterna hade sjunkit. Stora renoveringar väntade och i jubileumsskriften 1908–1988 säger Gunnar: ”Vi var piskade att renovera.

 

Grunden gav sig på norrsidan eftersom huset till viss del byggts på en botten av rivningsvirke.” Notan slutade på nästan 750 000 kronor.

 

Första lördagen i december 1964 återinvigdes huset och en av gästerna var Sven Svensson, som varit med om att besluta om bygget på 1920-talet.

 

Bingo!

1960-talet framstår i mångt och mycket som ett brokigt decennium. Huset användes till nästan allt och levde verkligen upp till namnet, Folkets Hus. Norrahammars Brottarklubb var en av de trogna gästerna. Brottarna huserade i källaren och fjäder- och welterviktare släpade sina mattor fram och åter före och efter träningspassen. Svettiga kroppar och dålig ventilation gjorde atmosfären minst sagt speciell. Det doftade nog inte alltid så gott…

 

Den nya flugan bingo kom lämpligt in i huset på 1960-talet och gav pengar till bland annat ny oljetank, staket och ytterbelysning. De fasta bänkarna i stora salen monterades bort för öka flexibiliteten och genast ökade uthyrningen.

De frivilliga krafterna räckte inte längre till och1 januari 1970 blev Kennert Karlsson, kassör sedan 1963, som den förste heltidsanställde föreståndaren. Kennert är son till Filip Karlsson, parkordförande 1933–1950.

 

1970 var också året då Hovslätts Folkets Hus-förening gav upp och överlämnade sin kassa på 6 950 kronor. Ekonomin var stabil och styrelsen såg framåt och började planera för en större utbyggnad. 1975 startade fritidsgård i huset. 1976 köptes fastigheten strax nedanför, där brukshandel och frisérsalong inrymdes och 1978 gav kommunstyrelsen sitt stöd till bygget.

Förändringarna vid den stora ombyggnaden av Folkets Hus i början av 1980-talet var genomgripande. Det yttre var orört, men under ytan hände mycket!

 

Många käppar i bygghjulet

Men det skulle ta tid innan bygget kom igång. Räntehöjningar, högre oljepriser och kärvt kreditläge satte käppar i hjulet. Dessutom förhalades bygget ytterligare när kommunfullmäktiges vilja att placera den nya länsteatern i Folkets Hus krockade med teaterpersonalens motstånd.

Våren 1980 startade äntligen den första etappen av en stor om- och tillbyggnad. Behovet av renovering var närmast akut, delar av huset hade inte förändrats sedan 1927, det var svårjobbat för personalen och hela huset var hårt slitet. Att bara underhålla skulle endast bli ett lappverk, skriver Lennart Leijon, ordförande under byggtiden, i jubileumsskriften för 1958–1988.

 

Den gamla brukshandeln och frisérsalongen fick nytt innehåll av fackföreningar, expeditioner och fritidsgården Smutten.

Etapp två sattes igång – men efter några månader ställdes styrelsen inför ett mycket allvarligt problem. Långivaren Sparbanken krävde nu kommunal borgen. Föreningen tog hjälp av riksorganisationen FHR i samtalet med banken, men det var resultatlöst. Inte heller mötet med företrädarna för Jönköpings kommun, som gett sitt stöd till bygget 1978, lättade den nervösa pressen på styrelsen. I slutet av september 1983 lyckades FHR hjälpa föreningen att få ett borgensfritt lån hos Stadshypotekföreningen.

 

Efter ett tiotal år ville Sparbanken dock ha tillbaka Folkets Hus som låntagare.

 

Nytt och gammalt samsas

Sammanlagt kostade bygget 14 miljoner kronor. En del hade fått strykas, bland annat den lilla biosalongen för 100 personer. Förändringarna var genomgripande, men besökarna kände ändå igen sig. Det yttre var orört. Arkitekten Fritiof Jonsson och inredningsarkitekten Monica Kisberg lovordades för sitt arbete. A-salen flyttade till nedre våningen och bytte namn till (nya) Regnbågen. Salen har plats för 500 och kan delas i två. Den gamla A-salen blev biblioteket – få bibliotek kan skryta med en takhöjd som Norrahammars! Huset hade fått nytt kök, bättre arbetsmiljö och allmänt höjd standard.

 

Ljus och luft hade skapats omkring Folkets Hus och dess omgivning.

 

1990-talet krävde stora insatser av styrelse och anställda. Det var svårt att både öka uthyrningen och stabilisera ekonomin efter det stora bygget. Vem kunde ana att bruket (CTC Parca) skulle läggas ned, med hög arbetslöshet som följd? Det påverkade även Folkets Hus, som hyrde ut kök och matsal till företaget.

 

1992 kom nästa chock. Kommunen sade upp hyreskontraktet för biblioteket och sökte lokaler hos privata hyresvärdar. Erbjudande om mindre yta och lägre hyreskostnad fick kulturnämnden att blåsa av flyttplanerna. Metall 48:ans beslut att köpa fastigheten bredvid och lämna Folkets Hus var också en besvikelse för styrelsen.

 

Men det fanns förstås också positiva sidor under 1990-talet. Folkfesten 1990 var ett framgångsrikt försök att återuppliva den gamla traditionen med festtåg genom samhället, nu med avslutning i Folkets Hus. Omkring 2 000 besökare kom. 1996 ändrades inriktningen till Skolornas Talang där elever från Norrahammar, Hovslätt, Taberg och Månsarp tävlade om vem som skulle kamma hem pengapriserna till sina respektive klasser. Talangtävlingen blev en succé och lockade stor publik. Alla år, utom en, kunde den hållas utomhus i strålande väder. Festen lades ned 2002 eftersom den blev svårt att finansiera. Själva tävlingen fortsatte i annan regi.

 

Möjligheter och svårigheter

2000-talet har hittills inneburit både möjligheter och svårigheter. Några fasta hyresgäster har lämnat huset, men nya har flyttat in. Även om den egna verksamheten är liten, fyller besökare från föreningar och samhället fortfarande huset med aktiviteter varje vecka, precis som det ska vara i ett folkets hus. Välkommen du också!

Norrahammars Folkets Hus

Egnahemsvägen 4

562 32 Norrahammar

036-610 65

kontakt@norrahammarsfolketshus.se